Longform.org är en ganska intressant sajt. En länklista över långa välskrivna artiklar. Sådana som tar en stund att läsa, som inte riktigt ryms inom bit-size-mediaströmmen där vi ger varje nyhet max en minuts läsning.
På longform sammanställs de viktiga nyheterna som tar 10-15 minuter att läsa. Men läsning som är värt att lägga tid på. Jag gillar konceptet, lite avbrott från de sekundsnabba strömmarna man normalt följer.
Bra tänkt och intressant läsning. I kombination med www.instapaper.com utgör det en bra lösning för iPad-ägare på resande fot.
Det har skrivits en hel del om beefen mellan Adobe och Steve Jobs och jag har själv funderat över hur detta kommer att påverka webbens framtida utveckling(jag har själv tagit upp det här). Om man idag vill bygga iPad-kompatibla webbplatser måste man bygga sin webbplats utan Flash. Däremot är det ju så att Flash fortfarande är överlägset de öppna standarderna på många områden och utfasningen av gamla webbläsare kommer att ta låååång tid(Stopp Lab skriver bra om detta). Framför allt animeringar. Här finns inget bra alternativ. SVG har ju gjort sina försök men det har aldrig riktigt lossnat, sannolikt eftersom Flash är bättre än SVG, men kanske ännu viktigare att man har ett bättre toolkit för att utveckla material.
Därför var det lite interessant att springa ihop med Smokescreen-projektet som syftar till att konvertera Flashfilmer till HTML/Javascript. Jag gissar att det till stora delar är Canvas som används för att åstadkomma detta. Fördelen med detta är att man behåller alla fantastiska verktyg från Adobe för genrering av själva innhållet i filerna men att man kan konvertera dessa till iPad och iPhone-kompatibla filmer. Det skall sägas att Smokescreen inte rullar speciellt snabbt på de mobila enheterna utan det laggar rätt ofta. Men principen är väldigt intressant.
Det är precis detta jag hade hoppats på med konflikten mellan Adobe/Apple. Att det sätter ljuset nya intressanta tekniker. Och förstås, detta är Open Source. Kolla in demos här.
Idag den 5 juni 2000 började jag på Paregos Mediadesign som webbutvecklare. Utan att riktigt veta vad jag gav mig in på påbörjade jag vad som skulle bli en 6 veckors sommarpraktig eller möjligtvis ett sabbatsår från skolan. Detta var mitt under brinnande IT-bubbla och därför var det kanske inte så märkligt att jag på min andra dag på jobbet blev tekniskt ansvarig för ett projekt på 2.5 miljoner kronor. Det var en helt galen och en helt fantastiskt tid.
Jag återvände aldrig till skolan och har egentligen aldrig ångrat det. Den mentor jag fick i Johan Spocke Sörlin(Numera på Moxiecode) vägde för mig tyngre än de kuser jag hade kvar på universitetet. Jag var egentligen inte skoltrött men väl lite desillusionerad av universitetet som jag i min enfald trodde skulle komma att bestå av långa nätter av frenetiskt laborerande och ett ständigt törstande efter kunskap. I själva verket kryllade IT-utbildningarna vid denna tid av gold diggers som var mer intresserade av att börja ”jobba med data” än av att förändra världen. Bara 10 personer i min klass hade någonsin skrivit en rad kod innan man började utbildningen och vi var kanske 5st som faktiskt hade ett genuint intresse för ämnet vi studerade.
Krisen
Så här i efterhand är jag otroligt tacksam för att jag snabbt kom ut på arbetsmarknaden. Jag var anställd nummer 26 i ett företag som senare skulle komma att expandera till 52 anställda och som i sviterna av den spruckna bubblan fick halvera till exakt 26 personer. Jag fick således stanna och undvek den arbetslöshet som så många drabbades av. Krisen i IT-branschen medförde som jag ser det två viktiga förändringar:
Stolpskotten sållades bort. Det var de genuint intresserade som blev kvar.
Vi var tvungna att lära oss begreppet ”affärsnytta”. Fram till nu räckte det med att klicka runt lite. Nu frågade alla efter Return Of Investments.
Tiden efter bubblan
För mig personligen var det otroligt värdefullt att dels få komma ut snabbt och se alla de galna år av helt sinnessjuka projekt och astronomiska budgetar som rådde under IT-bubblan. Så här i efterhand ter det sig kanske lite komiskt men då var det blodigaste allvar. Världen höll på att förändras och det var vi som gjorde det. All handel skulle flytta ut på nätet, man skulle börja leva virtuella liv på nätet och ingen skulle längre behöva jobba hemifrån i det pappers- och kontorslösa samhället. Efter börskraschen(2000-2002) skrockade olyckskorparna att det nu kanske äntligen skulle bli slut på dumheterna och världen skulle kunna återgå till det normala. En del av mig trodde kanske att det skulle bli så, men med facit i hand låter drömmarna ovan inte helt främmande. Ja det blev kanske inte papperslöst och Virtual Reality visade sig vara en flopp men under 10 års tid har Internet på riktigt förändrat världen, men inte lika snabbt och omvälvande som vi då trodde. P3 dokumentär har en lysande skildring av denna tid som ni kan lyssna på här.
Skandinaviens förlorade ledartröja
Även om IT-branschen ganska snabbt lyckades hämta sig från kraschen 2002 var det som om Skandinavien lite tappade det kopplade greppet vi hade om utvecklingen som jag tycker att vi delade med Silicon Valley. Under bubblan åstadkom vi Skype, Kazaa, Zoovillage(jo de finns faktiskt kvar), MySQL, m.fl. Men sedan stannade det av. Alla drog öronen till sig och innovationstakten sjönk. Istället hände något i silicon valley. Web 2.0 hände och vi fattade ingenting. 2 år för sent insåg jag vad som höll på att hända och mellan 2005-2006 ägnade nästan alla vaken tid åt att läsa ikapp på alla jag missade. Hela bloggosfärens gräsrotsrörelse och LAMP-arkitekturens roll i det som blev en fullkomlig explosion av social media. Youtube, Myspace, Facebook, Blogger, WordPress, Flickr, Delicious och många många fler tjänster som delvis uppstod av hemmasnickrarna som från sin laptop på jobbet eller på Starbucks förändrade världen. Mycket lägre insatser denna gång, och oj så mycket större return och investments. Mer intressant än de nya webbtjänsterna var det som var lite svårare att ta på som Wisdom of crowds, The Long Tail, Bloggosfären. Internet blev som de borde vara, decentraliserad gräsrotsrörelse. Under IT-bubblan såg vi Internet som ett nytt massmedium när det istället skulle få bli de 1000 blommande blommorna. Det känns som att Internet äntligen börjar ta de former under vilka det verkligen kan göra skillnad.
Nu är tron tillbaka på Internet som alltings möjliggörare. Vi lever inte i den eufori som då rådde. Men vi tror mer än någonsin att vi kommer att förändra världen. Även om det kommer att ta ytterligare en generation eller två. Jag tänker att vi är lite nu där TV-branschen befann sig efter 15 års utveckling. Man laborerade och letade efter sina former. I takt med att publiken upptäckte storheterna uppstod också nya beteendemönster. Man började ha TV’n vid frukostbordet, monterade den i husvagnen och kunde spela in program. Sakta formade TV en hel generation. På samma sätt är det med Internet. Det tar tid men sakta börjar tekniken forma sig efter oss och vi efter den. Nya beteenden tar form och vi börjar äntligen kunna uppleva allt det vi en gång drömde om. Det visade sig inte ta de 3-4 år som IT-bubblans affärsplaner förutspådde. Det visade sig ta en hel generation. Eller två. För hur snabbt tekniken än utvecklas bromsas den alltid av oss förändringsmotvilliga människor av kött och blod. Du och jag.
Nu skall jag försöka logga ut ur mitt nostalgiska läge och återgå till vardagen så jag inte kommer på mig själv att slumra till och missa ”nästa stora grej”. För tro mig, den är typ redan här.
