Rekommenderad läsning – April 29, 2011

• How Color is Being Used

April 28, 2011 – Inte Superkomplicerat direkt men väl ett uttryck för att vi blir bekvämare och bekvämare med att använda location-tjänster i mobilen. Det här är ju en ganska rolig grej. Särskillt om de utveckla funktioner för att träffa nya personer på evente man besöker.

• RIP Typewriters: Last Manufacturer Closes Its Doors

April 26, 2011 – Jag minns när min pappa fick en skrivmaskin i 40-årspresent. Han lämnade tillbaka den genast och köpte en dator till familjen istället. Året var 1991. Ett mycket bra drag kan man tycka.

• How TV &The Web Are Merging: Al Jazeera’s New Show, The Stream

April 26, 2011 – Al Jazeera är inte bara bra tv. De är innovativa också. Det här ska jag följa.

• Cartoon: The Silver Lining

April 25, 2011 – Haha. Kom ihåg en gammal kollega som trodde att hennes datanördkompis bad henne ”skaka om datorn”. Kan väl säga att det inte funkade.

• Facebook Announces ”Send” Button: A ”Like” With Context

April 25, 2011 – Inte lika stort som Like eftersom det redan finns varianter för detta sedan tidigare men det kommer säkert att bli användbart.

• Facebook’s Like Button Celebrates Its First Birthday

April 22, 2011 – Det är helt sjukt att denna tingest bara har funnits i ett år. Idag kan man nästan inte tänka sig att bygga en sajt som inte använder sig av like-knappar.

• Google’s Daily-Deal Groupon Clone Now Live

April 22, 2011 – Google lanserar en Groupon-kopia. Varför känns det som att Google ligger steget efter hela tiden? Ett eget Twitter(buzz), eget Myspace(Orkut), egen like-knapp(+1) och nu egen kampanjkod. Google ni måste steppa upp. Våga mer med era egna tjänster istället.

Fenomenet Rebecca Black

Ni har väl inte missat Rebecca Black? Den typiska amerikanska tonåringen vars föräldrar ”köpte” en musikvideo åt Rebecca och hennes kompisar. Egentligen är det en perfekt affärsidé. Hon ”skriver” texten. Låten produceras i studio, en musikvideo spelas in och hon får något att lägga upp på YouTube. Perfekt som sweet sixteens-present kan jag tänka mig. Nu säger sig företaget Ark Music egentligen jobba som talangscouter men jag gissar att de tjänar mer pengar på att ta betalt för att producera själva låtarna än vad de tjänar på utgivarrättigheterna med tanke på kvaliteten i det de släpper(känns överlag som en något sliskig verksamhet). Men mitt bland alla deras dussinlåtar så hände något. En helt till synes oansenlig låt, Friday, som hade 1000 visningar på YouTube den första månaden blev helt plötsligt trending topic på Twitter och det blev populärt att dissa låten som också kallades ”världens sämsta låt”. Så pass till den grad att låten inom en månad hade 100 miljoner visningar på YouTube. I skrivande stund 119 miljoner visningar och 2.7 miljoner röster varav 2.4 miljoner negativa. Länken är så högt rankad i Google att när jag i förra veckan sökte på bokstaven ”r” så var Rebecca Black det första resultatet i Google.

Jag blir alltid lite osäker när sådana här fenomen dyker upp. Jag är lite rädd att jag skall bli lurad. Att det i själva verket är någon spindoctor som ligger bakom hajpen och att vi snart kommer att få veta att detta bara är en lyckad del av en väl utförd PR-kampanj. Men hur jag än väntar, letar och läser på hittar jag inget som tyder på detta. Det finns inget album som väntar i kulisserna, inga bokade spelningar eller fler singlar. Det verkar faktiskt som att det inte är någon som tjänar pengar på detta. Det förefaller nästan vara ett tvättäkta YouTube-fenomen.

Roligast är dock att Funnyordie.com snappat upp detta och gjort en serie filmer tillsammans med Rebecca. Bland annat denna där hon ironiserar över sig själv och texten i låten. Man måste faktiskt beundra Funny or Die i detta som även gjort liknande stunds med Justin Bieber och Zach Galifianakis. Det ryktas även om att Friday kommer att förekomma som ett nummer i kommande avsnitt av Glee. Helt rätt i så fall.

Jag hoppas verkligen innerligt att detta är ett 100% äkta. I så fall är jag lämnad med min fascination över hur en slarvigt gjord video drar hundra miljoner tittare för att man inte gillar det. Mycket märkligt men väldigt roligt.

En karta över var jag och min iPhone-befunnit oss

Jag minns att jag för två år sedan blev kontaktad av ett par gymnasieelever som ville bygga en iPhone-app som trackade var man hade befunnit sig. Så att man kunde få ett digitalt skoavtryck på var man befunnit sig. Jag meddelade då, felaktigt tydligen, att detta inte var möjligt på iPhone eftersom man på den tiden inte kunde parallellköra program på telefonen. Veckans nyhet om att iPhone i smyg lagrar information om var man befunnit sig har dels rört upp känslor men även visat att jag hade fel.

Givetvis har någon flink människa, i detta fall två flinka personer Alasdair Allan & Pete Warden, byggt en app för Mac OS X som gör att du kan läsa informationen i denna fil och visa den på en interaktiv karta. Riktigt läckert faktiskt. Nedan ser ni dels en karta över min New York-resa i mars. Om denna skall sägas att den inte är speciellt exakt eftersom den felaktigt indikerar att jag skulle befunnit mig i Jersey City och norra delarna av Queens. Annars verkar den i allt väsentligt korrekt.

Ladda ned och testa programmet neda(fungerar bara på Mac)
http://petewarden.github.com/iPhoneTracker/

Mitt svenska rörelsemönster verkar också ganska tillförlitligt. Man kan ju gissa att jag suttit på tåget mellan Göteborg och Stockholm t.ex. Intressant är också Ålands-mappningen då den resan gjordes före nyår och således visar att lagringen pågått i nästan 6 månader.